Diza... Finner inga ord för denna hunden. Min lilla drömhund <3 Vid 7 månaders ålder kom hon hem till oss. Hon kunde ingenting och var väldigt osäker. Varje hinder har vi fått kämpat med i agilityn, speciellt balanshindrena. Till och med ett hopphinder med bommen nere har hon varit rädd för att kliva över. Det kan man inte tro när man ser min lilla tjej flyga över banan idag! Agilityn har verkligen gett henne självförtroende och ja, lite kaxig kan hon till och med vara ;) 16 November 2013 tävlade vi för första gången. Det var inte så mycket tävlingar då på vintern, men när våren började komma så fick vi ganska snabbt ihop pinnarna i hopp (totalt 7 st). Agility tog lite längre tid, men till slut fick vi ihop 3 pinnar där och flyttade upp till klass 2. Debuten i tvåan gick super och vi vann hopp-klassen och kom 2:a agility. Nästa tävling vann vi en hopp klass och en agility klass! Vi var skrämmande nära klass 3... Nu, senaste tävlingen vann min lilla skitunge både agility och hopp klassen, ni förstår nog vad det betyder ;)
Om ni inte fattar så, MIN LILLA DIZA ÄR I KLASS 3!!!! Ca 7 månader från att vi debutera är vi i klass 3. Ofattbart. Galet. Förbannat kul. Det finns många ord att beskriva det med ;) Men jag är så himla stolt över min lilla tjej, och faktiskt lite över mig själv också. För vi har ju gjort det här tillsammans, hon och jag. Som ett team. Ett team som tycker det här med agility är förjävla kul!
Foto: barac.se
Diza kommer få köra klass 2 nu under guldagility, men sen efter det så tror jag att jag flyttar upp henne till trean.
