9 år
Idag har det verkligen inte varit en vanlig dag, det är nämligen Villes födelsedag!! Grattis min fina stora kille, 9 år!
Kommentarer (0)
Fettknöl
Nu har vi varit hos veterinären och jag kan andas ut, det var bara en fettknöl. Alltså inget farligt. Dock kan den växa inåt, och det är inge bra :/
Ville var snäll :) De rakade bort lite päls vid knölen och tog prover. Fast det kom knappt något så hon fick sticka honom 5-6 gånger :( Stackarn :( Han tyckte inte om det... De satte på han munkorg när de skulle sticka han, det tyckte han inte heller var så kul och fick lite smått panik när de satte på han den. Men annars gick det bra.
Det är iallafall skönt att nu säkert få veta vad det är. Man har ju trots allt oroat sig i några månader, oron har liksom suttit i bakhuvudet ända sen vi upptäckte den.
Veterinären
Vi är påväg till veterinären med Ville, för att ta prover på en knöl han har. Knölen sitter på hans högra sida, och där har den suttit ett tag. Vi har inte åkt in och kollar upp den tidigare, för han har inte visat några tecken på att han har ont av den... Men nu vill han inte hoppa in i bilen eller upp o sängen ibland... Så det känns ju bäst och kolla upp den. Men vi hoppas på det bästa!
Villes ego film
Snygg-Ville
R.I.P anka nr 2
Igår tog Ville sönder hans andra anka :( Han är en terrierorist (säkert bara jag som fattade det där skämtet så tänkte förklara: terrier+terrorist=terrierorist) hahaha ;)
Ville gillade sängen
Slappdag
Städa!
Idag fick Ville fortsätta lära sig att "städa". Men idag utökade vi till att han skulle städa upp 2 leksaker. Han är ju lite trög den där lilla gubben, tacka vet jag lärtlärda shelties ;)
Försökte ta lite bilder när han städa, det gick ju sådär... hahah
Ville mår Inge bra
Hej!
Ville mår Inge bra :( Han vill inte gå, rör sig stelt som en pinne, är väldigt loj och går med svansen mellan bena :( Han verkar ha ont någonstans, men jag kan inte sätta fingret på vart han har ont. Har försökt o klämma lite härodär men han visar inga tecken på att ha ont då :(
Han kom inte ens o hälsa när vi kom hem, o han brukar vara jätteglad
Då i vanliga fall :(
En gång var vi nära att förlora Ville...
Tänkte berätta om en tråkig sak som hände för nästan exakt 4 år sen. Hade ju inte bloggen då, så jag har aldrig skrivit om det.
En dag skulle min morfar ut i skogen och spåra med Ville (han brukar göra det). Han släppte ut Ville ur bilen, och han tyckte att han verkade lite upphetsad men han tänkte inte mer på det. Ville hade på sig en spårlina, för han kan inte vara lös eftersom han är aggressiv mot hundar och har mycket jakt i sig.
De började spåra o allt gick bra, tills Ville helt plötsligt sprang iväg. Min morfar försökte springa efter och få tag på linan, men han är gammal så han kunde ju inte springa så fort. Ville försvann och min morfar letade och letade.
Efter att hade letat i 1 eller 2 timmar ringde han till min mamma o berättade. Mamma och pappa kom och hämtade mig i skolan och sa att Ville hade försvunnit, jag började störtgråta.
Vi åkte ut till skogen där Ville hade försvunnit o letade. Vi ringde flera och till slut var hela släkten och massa kompisar med oss och letade. En gick till och med ifrån sin studentfest för att hjälpa oss att leta.
Vi letade och letade, utan att hitta honom och jag grät konstant.
Det var så hemskt att inte veta vart han var. Om något djur hade tagit han så ville vi iallafall hitta linan, så att vi visste att det var så. Men vi hittade ingen lina, eller någon Ville.
Sen kom vi till det svåraste, när mörkret kom gick det inte att leta längre, det var lönlöst eftersom man inte såg någonting. Men vi ställde ut hans bur, med en filt och massa mat och godis, så han kanske skulle lägga sig där eller något.
Men sen blev det dags att gå och lägga sig. Hur sjutton ska man kunna sova när man vet att ens hund är där ute någonstans, helt ensam. Att inte veta om han levde.
Ingen av oss kunde sova så vi tog bilen och åkte ut och letade igen, men vi hittade han inte nu heller.
Ingen somnade, men sen ringde mammas telefon. Det var en kompis som kände en som hade hittat våran Ville! Hon hade åkt ut mitt i natten, för att leta efter en hund som hon inte ens kände! Hon visste nämligen en sak som inte vi visste, att hundar skäller för att skydda sig mot andra djur på nattten. Så hon hade bara åkt ut till skogen och stått o lyssnat, och sen gått dit det skällde. Där hade hon hittat Ville, törstig, hungrig, smutsig och rädd, men fullt levande. Han hade trasslat in sig med linan i en gran.
Håller på med ett inlägg om skvallerträning
Vaccineras
Hej!
Sitter i bilen påväg till veterinären med Ville, han ska vaccineras. Vi får väl se hur det går ;)
Skoj agilityträning med Ville
Hahaha, Ville är nog den som är roligast att träna agility med, man vet aldrig vad som ska hända. Dagens exempel var att jag skulle gå o ställa mig o sen säga åt han att starta, men när jag vänder mig om ligger han på snön och kliar sig på ryggen. Men tjena, respekt grabben liksom? Haha, han är för skön ;) Låter antagligen jätte tråkig, men det var kul ;)
Annars gick det riktigt bra, hade inga krav på han, mer än att han skulle ha roligt. Och roligt hade han ;)
Brydde mig inte om ifall han tex inte tog alla portar i slalom, vi körde bara vidare :)
Jag passade även på att ta lite kort på honom när vi ändå var ute... Mobilbilder alltså.
Nyfriserad Ville
Här kommer en för och efterbild ;) Fast det blev väldigt mörka bilder, men ändå ;)
Älskade tjurgubbe ♥
Galet söt
Galet söt
Scanningen, hur det gick till
Nyfikna på hur scanningen gick till?
Tänkte berätta lite om det...
Vi åkte dit, förväntansfulla o lite nervösa... Vi hade inga hundar med oss, bara lite hår ifrån de. Väl där så fick vi vänta på våran tur innan vi fick gå in i ett rum tillsammans med Eliisa (hon som gjorde det där). Håret vi hade med oss la hon på sin SCIO maskin (eller vad det heter ;) ). Maskinen läste på nåt sätt in det i datorn... Så genom det där håret kunde man se hundens känslor och hur den mår m.m. Hon berättade vad som stod, själv fattade man ju inte ett dugg... ;) Det var jätte häftigt... Det hon sa stämde in på Saga/Ville, o hon hade ju inte ens träffat de, det ända hon fick veta var deras namn. Sen la hon även på en kula av deras mat och såg om den maten de åt var bra för de. Ville kunde äta den mat han äter nu, men inte Saga. Henne måste vi hitta ett nytt foder till. Tror att vi ska åka och köpa ett nytt på måndag.
(bild från jyckefix hemsida)
