Idag fyller min bästavän, min guldklimp, mitt hjärta 4 år.

9 år var jag när jag fick henne, jag hade tjatat länge. Tillslut fick jag en hund, en liten liten Saga som var för tidigt född. Hennes 2 syskon dog och hennes mamma hade "mjölkstopp". Hon fick flaskmatas och det var ingen stor chans att hon skulle överleva. Men det gjorde hon. 


Vi började träna, jag gjorde misstag, hon lärde mig. 
Det är hon som är grunden till min agiltiy, och det kommer jag vara stolt över om några år. Hon är min första agilityhund, men inte den sista ;)
Hon har ingen chans mot de andra hundarna på tävlingar. Men jag är nöjd, bara hon gör så gott hon kan. Hon har inte de där förutsättningarna att placera sig bra. Är inte så snabb, har svårt att koncentrera sig och en förare som gör missar hela tiden ;) Men hon tycker att det är kul, det är det viktigaste. 

Min kärlek för henne är enorm, så stor att den inte går att skriva ner.

Hon är det finaste jag har.