Lite tankar om Diza
Jag tror inte att hon har träffat så mycket folk innan hon kom till oss, hon var uppväxt på landet. När hon kom till oss så var hon väldigt osäker, och det är hon fortfarande. Hon var bl.a rädd för bilar och främmande männsikor. Hon verkar vara mer osäker mot män än mot kvinnor. Det tog några dagar innan hon vågade sig fram till min pappa och min bror.
Att hon var rädd för bilar gick över rätt så snabbt, men hon är fortfarande rädd för människor, fast det har ju blivit bättre.
Sen är hon osäker mot hundar/katter som hon inte känner också, men då kaxar hon upp sig istället. Så jag ska nog börja skvallerträna med henne också.
Diza har blivit mycket säkrare i agilityn med, från att gå lite sakta mellan hinderstöden, till att springa i full fläng ;)
Hon är så himla go och mysig. Hon väcker mig genom att antaligen pussa mig eller kraffsa lite med tassen. Enligt mig är de det bästa sättet att vakna på. Är alltid glad och har massa spring i benen ;)
Hon tycker om att träna, och vill väldigt mycket. Hon kanske vill lite FÖR mycket i bland... T.ex när hon ska sätta sig fot, så brukar hon hoppa och vända i luften typ ;)
Jag tror och hoppas att Diza kommer bli riktigt duktig. Hon har den där viljan och drivet, och när de har det är det så mycket enklare att arbeta med de då.
Att hon är ruskigt söt är ju ingen hemlighet heller ;)
Galet söt :`)
